Historik
Enligt Victor Malafronte och hans bok “The Complete Book of Frisbee” har discgolf spelats i olika former sedan tidigt 1900-tal. Det finns rapporter om ett gäng ungdomar som spelade en variant av discgolf 1926. De använde burklock (tin lid) och spelade på en bana på skolområdet. De kallade själva sin sport för Tin Lid Golf (ungefär ”burklocksgolf”). Den moderna formen av discgolf anses dock härstamma från 1960-talet då personer på olika platser och oberoende av varandra började spela mer organiserat, mest kända är George Sappenfield och “Steady” Ed Headrick.
Sappenfield arbetade på den tiden som rekreationsledare för barn. Under en golfrunda tänkte han att det borde vara kul för barn att spela golf, men med en frisbee. Han satte upp en provisorisk bana med stolpar och träd som mål där barnen fick prova att spela. Namnet discgolf myntades av Headrick (också känd som discgolfens fader). Det var också han som 1975 introducerade den moderna discgolfkorgen med kedjor och korg i metall, kallad Mach 1.
Första banan
Genom Sappenfields inflytande och kontakter sattes det upp en provisorisk bana i anslutning till universitetet i Berkeley i Kalifornien. Banan var mycket uppskattad och blev permanent 1970. Den första banan med moderna metallkorgar planerades och sattes upp av Headrick 1975 i Oak Grove Park i Pasadena i Kalifornien. Parken finns än idag och går under namnet Oak Grove (Hahamongna Park).
Första svenska banan
Stenungsundsbanan anlades 1976 av Gunnar Kenne och JP Gardshol och var först ut i Sverige, då med bunkerhål, men under 1980 uppgraderades banan och kedjehål började användas.
Bana
En discgolfbana består oftast av 18 hål, men har ibland 9 eller 27 hål. Banans svårigheter består av hålens längd, eventuella hinder i form av träd, buskar, vattendrag samt höjdskillnader. Vid blåst fungerar även vinden som en svårighet att bemästra. Vanliga underlag är gräs, ängs- eller skogsmark.
De flesta banor är gratis att spela på men i takt med att sporten blivit mer professionell har det även börjat dyka upp professionellt drivna discgolfbanor som det kostar att spela på. Några av de mest kända banorna i Sverige är Ale Disc Golf Center utanför Göteborg, Discgolfterminalen utanför Skellefteå och Järva Discgolfpark utanför Stockholm
Hål
Ett hål består av ett utkast och en korg. Vägen däremellan som oftast är 50 till 200 meter långt utgör själva hålets spelplan. Den tänkta kastvägen på ett hål kallas fairway, medan området längre ifrån, som oftast har längre gräs, sly, och skog; kallas för ruff. Oftast har en bana ingen fast gräns utan de naturliga inslagen av till exempel skog och buskar fungerar som en naturlig inramning. Det är dock inte ovanligt att det finns fasta gränser i form av gång- eller cykelvägar och vattendrag. Om discen landar utanför en fast gräns kallas detta OB, kort för Out of Bounds. Likt traditionell golf har varje hål ett par som indikerar hur många kast det bör ta för att klara hålet.
Regler i korthet
Alla spelare kastar ut från hålets markerade utkast. Sedan fortsätter spelet med att den spelare vars disc ligger längst ifrån korgen kastar sin disc från den plats discen landade. Hålet är avslutat när alla spelare har fått sin disc att stanna i korgen eller de tillhörande kedjorna. Den spelare som hade lägst antal kast på föregående hål inleder med utkast på nästa hål. Den spelare som har minst antal kast totalt när alla hål är spelade vinner rundan.
Utrustning
Vid tävling är det vanligt att man använder sig av en minidisc, en markör som används för att markera var discen landat. Övrig utrustning är tillbehör som till exempel paraply, handduk, vattenflaska och självklart en form av väska att bära utrustningen i.
Disctyper
En disc kan ha olika egenskaper. Hur en disc rör sig genom luften beror på hur överstabil (0-+5) kontra understabil (-5-+1) den är och vilken fart (1-14) samt glid (1-7) discen har. Även om man kan spela med endast en disc är det fördelaktigt att använda olika discar anpassade för olika behov.
Driver
Drivers används framförallt på utkastet när man vill kasta långt, men används även för andra typer av kast. Drivers har låg och spetsig profil. Detta gör att de skär bra genom luften och därmed tillåts flyga mycket snabbt. Det finns två typer av driver: distance driver är en disc som är gjord för maximal snabbhet och distans, samt fairway driver som är en lite långsammare variant.
Putter
Putt-discar (putters) är driverns motsats och används vid puttar på korg eller kortare kast där precision är viktigare än längd. Profilen på en typisk putter är trubbig och tjock. Det ger en långsammare flykt men med högre precision. Generellt är puttrar också mjukare för att minska studs och fångas bättre av kedjorna.
Midrange
Midrangen används för medellånga kast och kan sägas vara ett mellanting mellan driver och putter.